Hur får vi skolan att funka för elever med NPF?

Skärmklipp 2017-05-31 22.03.01.png

I filmen “Få skolan att funka för elever med NPF” från Riksförbundet Attention diskuteras just vad man kan göra i skolan för att få elever med NPF att lyckas med sin skolgång. Vi får träffa lärare från Källbrinksskolan och ESS-gymnasiet och se hur de arbetar pedagogiskt, kollegialt och med skolledning för att skapa en NPF vänlig skola. Det är en utmaning att kunna anpassa lärmiljön utifrån eleven och samtidigt våga utmana så att eleven utvecklas utefter sina förutsättningar.

I programmet får vi bl.a följande tips:

  • Alla i organisationen ska vara utbildade i vad NPF innebär. Genom kunskapen får man förståelse för funktionsnedsättningen.
  • Kollegialt lärande där man diskuterar “huret”, svårigheter och lösningar
  • Hitta balans mellan att anpassa för eleven och att utmana.
  • Coachande samtal med eleverna.
  • Lärare behöver ha flexibilitet i sin planering så att eleven har möjlighet att komma till lärande och för att eleven kanske har andra vägar till lärande än vad läraren hade tänkt.
  • Aktivera eleven och få med eleven i diskussionen om vad eleven behöver. Eleven behöver vara delaktig i lösningen.
  • Utgå från elevens behov och det som fungerar, från styrkorna.
  • Inskrivningssamtal så att början blir så bra som möjligt. Då får lärarna tidigt reda på vilka förutsättningar som finns.
  • SOS- lådor med hjälpmedel såsom sittdynor, timetimers (klocka), stressbollar.
  • Anpassa den fysiska miljön med t.ex. ståbord, pilatesboll att sitta på, enskilda bås att sitta i.
  • Struktur och ordning och reda. Läraren skriver alltid på tavlan vilken lektion det är, vilken tid som gäller, när det är rast, vad de ska göra, hur det ska göras och varför det ska göras. Sedan finns det en slutrubrik som beskriver vad som ska göras när eleven är klar. Tydlig uppstart och tydligt avslut.
  • Checklistor, dela ut anteckningsstöd, åhörarkopior, utgå från elevernas intressen och livsvärld
  • Läraren klockar vid genomgång och använder timetimer. Berättar att jag ska prata 10 minuter och bryet när 10 minuter gått.
  • Avsättningar hela tiden fram till målet i längre arbeten där man pekar på det eleven lyckats med och hur målet ska nås.
  • Inte ha mycket som distraherar i klassrummet.
  • Varierat arbetssätt
  • Hemklassrum med tydliga klockor
  • Böckerna i klassrummet för att spara på elevernas energi och för att eleverna ska ha rätt material med sig.
  • Ledarskapet i klassrummet viktigt, dialog, lustfyllt lärande, gränssättning. Läraren är strukturen och är tydlig med vad som förväntas
  • Soffor i korridorerna, lugn färgsättning, tydliga markeringar så att salar är lätta att hitta.
  • Färgkodningssystem, t.ex. är svenskan rött på schemat, svenskmappen röd och läromedlen i svenska märkta med rött klistermärke.
  • Börja förändra utifrån skolans förutsättningar och gör den man kan.

 

Advertisements

AD/HD och skolvardagen

Skärmklipp 2015-03-08 13.50.08

Det tillhör en lärares vardag att möta barn som har fått diagnosen AD/HD eller som uppvisar den problematiken och beteendemönstret. Förenklat kan sägas att de barn som har den funktionsnedsättningen ofta har svårigheter med koncentration, impuls- och aktivitetskontroll samt att planera och organisera aktiviteter

Samtidigt som en del elever har olika typer av svårigheter har skolan ett kompensatoriskt uppdrag, därför har vi lärare och skolorganisationen i sin helhet också en skyldighet och ett ansvar att sätta oss in i vilka svårigheter och utmaningar det ger i elevens vardag. En viktig del i kunskapen är hur man arbetar systematiskt med strategier och metoder som kompenserar elevens funktionsnedsättning.

För att eleverna ska lyckas och må bra krävs det att lärarna och övrig skolpersonal förstår problematiken och samarbetar runt eleven tillsammans med föräldrar och elevhälsa. Ju tidigare genomtänkta insatser desto större chans är det att eleven kommer att få en fungerande skolgång. Vi vet idag att den viktigaste framgångsfaktorn för att kunna klara ett arbetsliv som vuxen är att fullfölja skolutbildningen på gymnasienivå. Skolan kan alltså betraktas som en skyddsfaktor för elever. Den som inte fullföljer sin utbildning riskerar arbetslöshet och utanförskap såväl arbetsmässigt som socialt.

I skolan är det ganska vanligt att elever med AD/HD problematik får det svårare i skolan ju äldre de blir. Det finns många orsaker till det men några viktiga aspekter är att förväntningarna på att eleven ska bli mer självständig ökar med stigande ålder samtidigt som elevens förmåga till att klara av detta inte ökar i samma takt som hos de flesta andra. Exempel på ökade krav handlar om att klara av att läsa schemat, hitta i skolan, hämta information i skolplattformar, skriva längre texter, läsa längre texter, förstå fler begrepp, förstå instruktioner i flera led, kunna hantera fler sociala möten med andra ungdomar självständigt, klara av självständigt läxarbete, klara av att koncentrera sig längre, planera och strukturera, hantera  anpassning till fler vuxna och kunna tolka deras förväntningar o.s.v.

En annan aspekt är att det ofta brister i övergången mellan skolorna. Det är vanligt att elever byter skola från åk 5 till åk 6 och att då viktig information faller mellan stolarna, en genomtänkt och planerad övergång är startskottet för att skolvardagen ska fungera, särskilt för de elever som har behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Ett gott samarbete mellan de olika parterna kräver en samsyn och förståelse för den komplexa problematiken, tydligt avgränsade ansvarsområden samt realistiska förväntningar. Skolverket har givit ut ett stödmaterial som heter “Övergångar inom och mellan skolor och skolformer” där man kan läsa mer om detta. Du hittar det materialet här.

Skolinspektionen har nyligen granskat skolsituationen för elever med AD/HD, rapporten hittar du här. Sammanfattningen av rapporten hittar du här.

Skolinspektionens granskning kom fram till att skolorna behöver bli bättre på att kartlägga elevernas individuella behov samt att ett flertal skolor saknar specialpedagogisk kompetens som kan leda det arbetet. Elever med samma problematik/diagnos har inte samma behov av åtgärder där för måste skolorna arbeta mer med individuella lösningar istället för generella. Skolorna behöver således arbeta med att förbättra kartläggning, anpassning av undervisningen samt miljön och arbeta systematiskt med uppföljning av individuella åtgärder. Åtgärderna ska ha sin grund i en relevant kartläggning.

Det finns även ett kommunikationsproblem som gör att information om anpassningar inte når alla lärare som är berörda visar granskningen. Detta resulterar i att eleverna inte får de anpassningar som de har rätt till. Till sist konstaterar Skolinspektionen att det är vanligt med organisationsbrister där det är otydligt vem som har ansvaret för olika insatser och att skolan behöver ta ett större ansvar för dessa elevers skolgång.

Hur ser det ut på din skola för elever med AD/HD diagnos/problematik?

Skärmklipp 2015-03-08 13.50.30

Checklista för arbetet i skolan:

– Finns det kunskap hos rektor, lärare och övrig personal om svårigheterna i samband med AD/HD och hur svårigheterna yttrar sig i skolvardagen?

– Om svaret är ja på föregående fråga. Hur vet ni att dessa kunskaper finns? Hur yttrar sig kunskaperna i praktiken på skolan?

– Vilka metoder och strategier använder ni för att kompensera för den funktionsnedsättning som AD/HD innebär?

– Finns det specialpedagogisk kompetens på skolan som gör/handleder i arbetet med pedagogiska kartläggningar?

– Mynnar kartläggningens analys ut i individanpassade åtgärder (om man beslutar om åtgärdsprogram) som följs upp regelbundet och dokumenteras?

– Är vårdnadshavare och elev delaktiga i utformningen av åtgärderna? 

– Om åtgärderna inte ger resultat, utformas det då nya åtgärder utifrån kartläggningen?

– Är kommunikationen effektiv när det gäller att nå ut med viktig information, anpassningar och åtgärder till berörd personal?

– Har ni en tydlig organisation där alla vet vem som ansvarar för vad?