PK-mannen utmanar normen

Skärmklipp 2017-03-13 08.03.45.png

PK-mannen gestaltas av Musse Hasselvall som i 6 program utmanar normen och ger alternativa perspektiv på norm och normalitet. De normer som bl.a. synas är mansnormen, funktionsnormen, svenskhetsnormen, heteronormen och kroppsnormen. Varje program är ca 15 minuter långt med tillhörande arbetsblad med frågor. Till serien finns en lärarhandledning med förslag på hur man kan arbeta med programmet i klassrummet, bl.a. finns ett färdigt Kahoot att använda.

Skärmklipp 2017-03-13 08.21.58.png

Såhär presenterar UR programserien “PK-mannen”:

“Musse Hasselvall gestaltar PK-mannen. Han lever i föreställningen att han är en öppen person med få fördomar. Samtidigt tillhör han på många sätt normen. Han är vit, hetero, stockholmare, medelklass, man och har inga funktionsnedsättningar. PK-mannen gör misstag i mötet med personer som på olika sätt är normbrytare och får dem att känna sig utsatta. Han gör det inte av illvilja utan som en konsekvens av att aldrig själv ha tillhört någon utsatt grupp. Syftet med serien är att användas i skolans arbete med värdegrund och att främja alla individers lika värde och lika rättigheter.”

Lösningsfokuserat tänkande i skolan?

 

Skärmklipp 2015-10-31 08.50.36

Vid lösningsfokuserat förhållningssätt så arbetar man utifrån vad eleven gör som är bra, vad som fungerar, vad de har lärt sig av det förflutna och deras styrkor. I arbetssättet finns en tilltro till elevens förmåga till utveckling samt att äga sin egen lösning.  

Jag tänkte väldigt kort presentera grunderna i förhållningssättet. Det som jag anser är en stor styrka i denna metod är att den lyfter fram dialogen och gör eleven delaktig i sin egen utveckling. Förhållningssättet ger en grund, underlättar samtal och gör dem hanterbara samt ökar begripligheten och meningsfullheten när man tillsammans ska skapa lösningar.

Fyra grundstenar utgör fundamentet i metoden och förhållningssättet.

  • Om något inte är trasigt – laga det inte. Lämna det som inte behöver åtgärdas och gå vidare istället.
  • När du vet vad som fungerar – gör mer av det. Det innebär att det är viktigt att utforska kartlägga vad som fungerar så att man kan bygga vidare på det.
  • Om det inte fungerar – gör något annorlunda. Det innebär att våga pröva nya lösningar istället för att försöka med samma lösningar, som inte har fungerat, flera gånger. Självklart utifrån en kartläggning och eleven.
  • Om det går för långsamt – sakta ner farten. Eleven kanske inte förstår, vi behöver reflektera vart vi är på väg och om vi är på rätt väg.

Lösningsinriktat förhållningssätt är preciserat och använder sig av 6 grundläggande antaganden.

  1. Det är inte nödvändigt att koncentrera sig på det förflutna eller på problemdetaljer för att kunna arbeta sig fram till lösningar.
  2. Det finns alltid undantag, d.v.s. tillfällen då problemen är mindre eller helt borta.
  3. Människor har resurser att klara sina svårigheter.
  4. En liten förändring kan leda till omfattande utveckling.
  5. Samarbetsprincipen, En fråga används inte om den kan tänkas störa samarbetet, språkets nyanser och användning är också av stor betydelse.
  6.  Målet är i fokus.

I samtalen finns preciserade moment som där man praktiserar ovanstående antaganden i praktiken. De praktiska momenten utgörs bl.a. av problemfritt prat (för att fördjupa relationen mellan samtalsparterna), undantag (När fungerar det som bäst? Vad gör de tillfällena annorlunda?), mål (tydlig, realistisk målbild), hypotetiska lösningar (Hur skulle ett liv utan problemet se ut?) skalfrågor (Skalfrågor hjälper att få mer detaljerad information) samt uppgifter och beröm (reflektion och positiva omdömen som man sett i samtalet). En viktig del i samtalet är att tillsammans med eleven skapa en bild som visar hur hen ska veta när de första stegen tagits mot delmål och slutmålet.

Lösningsfokuserat arbetssätt kanske vid första anblicken verkar vara en enkel och självklar metod men det krävs mycket övning för att vara lösningsfokuserad. Det behövs träning för att formulera och ställa frågorna så att de kommer naturligt samt våga vänta ut svaren hos eleven. Därutöver behövs också förståelse och kunskap om de mekanismer som styr elevens val. När det är ovant så kan det vara bra om man t.ex. har stöd i arbetslaget och att en grupp lärare stöttar varandra för att utvecklas. Självklart kan det också vara gynnsamt med en handledare eller att man får gå en fortbildningskurs i metoden.

Läs mer om lösningsfokuserat tänkande i skolan i boken “Lösningsfokuserat tänkande i skolan i boken” av Yasmin Ajmal och John Rhodes.

Skärmklipp 2015-10-31 09.07.15

Hur är det att uppleva världen annorlunda?

Skärmklipp 2015-10-29 09.22.06

En förutsättning för en inkluderande verksamhet där man ser olikhet som en resurs är att synsättet genomsyrar hela verksamheten i allt vi gör, varje dag. Ett sätt att konkretisera värdegrunden i skolvardagen är att göra övningar tillsammans för att få ökad förståelse för andra människor.

Ett häfte med övningar som passar för åk f-6 heter “Hur är det att uppleva världen annorlunda- 11 övningar att använda i klassen” och är framtaget av Autism- och Aspergerförbundet, du hittar dem här. I övningarna ges möjlighet till reflektion över vad rättvisa egentligen är. Är det rättvist att alla ska ha exakt samma regler och göra likadant eller är rättvisa att ta hänsyn till individens behov och förmågor? Häftet är utarbetat med fokus på autism men det fungerar även i ett bredare sammanhang.

En inkluderande verksamhet arbetar med olikheter i skolvardagen på ett förebyggande sätt  och det är i ett förebyggande skede som dessa övningar fungerar som bäst.

Stödmaterial för inkludering i grundskolan

Ulrika Aspeflo är logoped och har stor erfarenhet av att på olika sätt arbeta med barn och ungdomar med AST (autismspektrumtillstånd). Du kan läsa mer om vem hon är här. Ulrika har skrivit en artikel som heter “Stödmaterial för inkludering i grundskolan” som jag rekommenderar alla att läsa i sin helhet, du hittar den här.

I början av artikeln åskådliggör Ulrika bl.a. med hjälp av matriser olika nivåer av inkludering genom elevernas, föräldrarnas, pedagogernas och rektorns perspektiv. Hon börjar med att skildra nivå 0.

Skärmklipp 2015-03-08 09.37.18Matrisexempel på inkludering nivå 0

Ulrika beskriver situationen såhär i en skola där inkluderingen befinner sig på nivå 0:

“Eleverna påvisar tydliga stressymptom, pedagoger uppvisar ofta uppgivenhet och maktlöshet och förlägger ansvaret på elevernas lärande på eleverna själva, alternativt på deras föräldrar. Föräldrar till barn vars pedagog/skola befinner sig på denna nivå är ofta mycket missnöjda, frustrerade och besvikna på skolan.Ledningen och organisationen inom skolan är ofta otydlig/bristfällig och samarbete mellan rektor – elevhälsa ‐ pedagog fungerar sällan tillfredsställande.”.

Vanliga kommentarer på nivå 0 från elever kan vara ”Jag fattar inte”, ”Det är tråkigt”, ”Jag vill hem”, ”Jag orkar inte”, ”Håll käften!” Lärarna anser ofta att eleverna borde undervisas någon annanstans, att föräldrarna inte gör tillräckligt, att de inte har kunskap om hur de ska hantera situationen, att de inte får stöd och att de inte har utrymme i sin tjänst för detta arbete. Även rektor på denna nivå uttrycker ofta en önskan att eleven ska flyttas till en särskild undervisningsgrupp och/eller att de inte har resurser på skolan för att kunna tillgodose elevens behov.

Föräldrarna känner att de inte får förståelse av skolans personal och att barnet inte får stöd. De upplever att skolan tycker att de är jobbiga och de saknar förtroende för skolan. Ulrika beskriver vidare att på denna nivå förekommer det få pedagogiska diskussioner där man talar om metoder och strategier däremot läggs det tid på att dokumentera händelser och det oönskade beteende som eleven uppvisar i olika situationer. Det stöd som eleven är inte långsiktigt och ges av personalen som har minst erfarenhet, t.ex. unga assistenter utan utbildning.

För att ta sig till nivå 1 behövs det sättas in ett medvetet arbete på olika nivåer i verksamheten. På nivå ett råder en grundsyn att alla elever gör så gott de kan, klimatet på skolan är tillåtande och positivt. Pedagogerna samarbetar, använder sig av lågaffektivt bemötande samt tänker på hur de kommunicerar med barnen samt anpassar miljön efter eleverna.

nivå 1 välkomnar skolan alla elever och hittar individuella lösningar tillsammans med elever och föräldrar för att det ska fungera. Man försöker att se möjligheterna istället för att fokusera på hinder. Såhär ser Ulrikas framgångsmodell ut:

Skärmklipp 2015-03-08 09.28.05Framgångsmodell

När skolan uppnått nivå ett finns det en bra grund men det behövs fortfarande mer individuella insatser för att alla barn med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och AST ska uppnå kunskapskraven. Ulrika har gjort en tydlig översikt över de svårigheter och det stöd som jag verkligen rekommenderar att man sätter sig in i.

Skärmklipp 2015-03-08 10.12.01Översikt över svårigheter och stöd 

nivå 2 har pedagogerna kunskap om de svårigheter en elev med AST kan ha och arbetar metodiskt och strukturerat för att alla elever ska nå sin fulla potential. Strategierna utvärderas kontinuerligt och ersätts med nya strategier om så behövs. I samband med nivå 2 presenterar Ulrika en matris hur en elev med AST kan arbeta utifrån The Big Five.

Skärmklipp 2015-03-08 09.28.52The Big Five och autismspektrum

Nivå 3 fortsätter personalen att arbeta kollegialt kring det sociala lärandet och arbetar mycket förebyggande. Skolan tar ansvar på individ-, grupp- och organisationsnivå. Pedagogerna har anpassat sitt arbetssätt efter elevernas olika behov, elevhälsan har ett gott samarbete med varandra samt med rektor och pedagoger. Det finns en fungerande struktur och organisation på skolan för “När gör vem vad med vem?”.

nivå 3 har även huvudman och rektor hittat fungerande strategier och lösningar för resursförstärkning i form av tvålärarsystem, effektiv användning av speciallärare/specialpedagog m.m. Rektorn och huvudmannen arbetar även systematiskt med utbildning av personalen. På denna nivå når många elever med AST och NPF kunskapskraven samt mår bra i skolan men ännu alla.

nivå 4 arbetar man med att skapa flexibla “oaser”, mindre grupper/klasser/sammanhang, för de elever som behöver det.

nivå 5 arbetar man helt med skräddarsydda lösningar på individnivå då eleverna har mycket stora behov. På denna nivå mår ofta eleverna mycket dåligt och har även i de flesta fall tilläggsproblematik såsom t.ex. depressioner, ångest, ätstörningar, isolering, utbrott eller annat som gör det omöjligt att delta i ett skolupplägg som inte är specialdesignat för just den individen. I detta skede behövs ett samarbete med andra aktörer såsom t.ex. BUP, Habiliteringen, Mellanvården och Socialtjänsten.

Det här var en sammanfattning av artikeln som finns att läsa i sin helhet här.