Rätt särskilt stöd ingen självklarhet

Skärmklipp 2016-11-02 14.53.37.png

Specialpedagogiska skolmyndigheten uppmärksammar idag Vedrana Bolic Barics avhandling  “Support in school and the occupational transition process. Adolescents and young adults with neuropsychiatric disabilities”.  Du kan läsa SPSM:s sammanfattning här.

Avhandlingens syfte är att få en djupare förståelse och kunna beskriva hur ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) upplever det stöd de får i skolan. Vidare vill Baric undersöka vilket stöd som hade betydelse i övergången mellan gymnasium och arbete/eftergymnasiala studier. Fyra studier gjordes varav jag kommer att fokusera på studie III där Baric beskriver hur 68 vuxna med Aspergers syndrom och ADHD återger sina erfarenheter av stöd i skolan samt vilket stöd de i efterhand värderar som mest värdefullt.

De unga vuxna i studie III hade svårigheter i skolan inom den pedagogiska sfären såväl som inom den sociala och psykiska sfären. Det kunde handla om att hantera läxor, kompisrelationer, oro, ångest, nedstämdhet och depression. Det stöd som givits upplevdes som tillfälligt och bristande av intervjupersonerna trots att en rad olika insatser kunde beskrivas. Det stöd som uppgavs mest effektivt var det individinriktade stödet som var en kombination av pedagogiskt och psykosocialt stöd i skolmiljön. Generellt stöd uppgav intervjupersonerna inte hade någon effekt, det stöd som ges måste vara individanpassat och praktiskt i skolvardagen. De som var med i studien önskade även att de skulle fått vara mer delaktiga vid utformningen av stödet. Diagnosen i sig uppgav intervjupersonerna inte resulterade i mer eller bättre stöd.

Att gå i en liten grupp eller annan placering utanför det ordinarie klassrummet upplevdes endast meningsfullt om det kombinerades med undervisning anpassad efter individens behov. Valmöjligheter, användandet av IKT, individualiserat schema, strukturstöd, anpassade uppgifter/prov, ett varierat undervisningssätt  och att få arbeta i sin egen arbetstakt upplevdes som positivt av deltagarna i studien. Det var även viktigt för intervjudeltagarna att de hade en relation till lärare och övrig personal, detta gjorde att de kände tillhörighet till skolan. Skolpersonal som visade engagemang för elevens situation, mående och person uppskattades av intervjupersonerna. Tyvärr upplevde intervjupersonerna att endast vissa lärare gav eleverna möjlighet till anpassningar, vilket gjorde att det fungerande stödet blev sporadiskt.

Det psykosociala stödet av elevhälsan, föräldrar, vänner och andra viktiga vuxna uppgavs mycket viktigt för elevens självkänsla. Stödet från kurator och elevhälsa var dock svårt att få enligt deltagarna i studien och det stöd som gavs var tillfälligt. Intervjupersonerna kände sig även ofta missförstådda av elevhälsan.

Till sist kommer Baric fram till att det behövs mer kunskap i skolan om hur elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättingar fungerar för att bättre kunna anpassa stödet efter elevernas individuella behov

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s