Stödmaterial för inkludering i grundskolan

Ulrika Aspeflo är logoped och har stor erfarenhet av att på olika sätt arbeta med barn och ungdomar med AST (autismspektrumtillstånd). Du kan läsa mer om vem hon är här. Ulrika har skrivit en artikel som heter “Stödmaterial för inkludering i grundskolan” som jag rekommenderar alla att läsa i sin helhet, du hittar den här.

I början av artikeln åskådliggör Ulrika bl.a. med hjälp av matriser olika nivåer av inkludering genom elevernas, föräldrarnas, pedagogernas och rektorns perspektiv. Hon börjar med att skildra nivå 0.

Skärmklipp 2015-03-08 09.37.18Matrisexempel på inkludering nivå 0

Ulrika beskriver situationen såhär i en skola där inkluderingen befinner sig på nivå 0:

“Eleverna påvisar tydliga stressymptom, pedagoger uppvisar ofta uppgivenhet och maktlöshet och förlägger ansvaret på elevernas lärande på eleverna själva, alternativt på deras föräldrar. Föräldrar till barn vars pedagog/skola befinner sig på denna nivå är ofta mycket missnöjda, frustrerade och besvikna på skolan.Ledningen och organisationen inom skolan är ofta otydlig/bristfällig och samarbete mellan rektor – elevhälsa ‐ pedagog fungerar sällan tillfredsställande.”.

Vanliga kommentarer på nivå 0 från elever kan vara ”Jag fattar inte”, ”Det är tråkigt”, ”Jag vill hem”, ”Jag orkar inte”, ”Håll käften!” Lärarna anser ofta att eleverna borde undervisas någon annanstans, att föräldrarna inte gör tillräckligt, att de inte har kunskap om hur de ska hantera situationen, att de inte får stöd och att de inte har utrymme i sin tjänst för detta arbete. Även rektor på denna nivå uttrycker ofta en önskan att eleven ska flyttas till en särskild undervisningsgrupp och/eller att de inte har resurser på skolan för att kunna tillgodose elevens behov.

Föräldrarna känner att de inte får förståelse av skolans personal och att barnet inte får stöd. De upplever att skolan tycker att de är jobbiga och de saknar förtroende för skolan. Ulrika beskriver vidare att på denna nivå förekommer det få pedagogiska diskussioner där man talar om metoder och strategier däremot läggs det tid på att dokumentera händelser och det oönskade beteende som eleven uppvisar i olika situationer. Det stöd som eleven är inte långsiktigt och ges av personalen som har minst erfarenhet, t.ex. unga assistenter utan utbildning.

För att ta sig till nivå 1 behövs det sättas in ett medvetet arbete på olika nivåer i verksamheten. På nivå ett råder en grundsyn att alla elever gör så gott de kan, klimatet på skolan är tillåtande och positivt. Pedagogerna samarbetar, använder sig av lågaffektivt bemötande samt tänker på hur de kommunicerar med barnen samt anpassar miljön efter eleverna.

nivå 1 välkomnar skolan alla elever och hittar individuella lösningar tillsammans med elever och föräldrar för att det ska fungera. Man försöker att se möjligheterna istället för att fokusera på hinder. Såhär ser Ulrikas framgångsmodell ut:

Skärmklipp 2015-03-08 09.28.05Framgångsmodell

När skolan uppnått nivå ett finns det en bra grund men det behövs fortfarande mer individuella insatser för att alla barn med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och AST ska uppnå kunskapskraven. Ulrika har gjort en tydlig översikt över de svårigheter och det stöd som jag verkligen rekommenderar att man sätter sig in i.

Skärmklipp 2015-03-08 10.12.01Översikt över svårigheter och stöd 

nivå 2 har pedagogerna kunskap om de svårigheter en elev med AST kan ha och arbetar metodiskt och strukturerat för att alla elever ska nå sin fulla potential. Strategierna utvärderas kontinuerligt och ersätts med nya strategier om så behövs. I samband med nivå 2 presenterar Ulrika en matris hur en elev med AST kan arbeta utifrån The Big Five.

Skärmklipp 2015-03-08 09.28.52The Big Five och autismspektrum

Nivå 3 fortsätter personalen att arbeta kollegialt kring det sociala lärandet och arbetar mycket förebyggande. Skolan tar ansvar på individ-, grupp- och organisationsnivå. Pedagogerna har anpassat sitt arbetssätt efter elevernas olika behov, elevhälsan har ett gott samarbete med varandra samt med rektor och pedagoger. Det finns en fungerande struktur och organisation på skolan för “När gör vem vad med vem?”.

nivå 3 har även huvudman och rektor hittat fungerande strategier och lösningar för resursförstärkning i form av tvålärarsystem, effektiv användning av speciallärare/specialpedagog m.m. Rektorn och huvudmannen arbetar även systematiskt med utbildning av personalen. På denna nivå når många elever med AST och NPF kunskapskraven samt mår bra i skolan men ännu alla.

nivå 4 arbetar man med att skapa flexibla “oaser”, mindre grupper/klasser/sammanhang, för de elever som behöver det.

nivå 5 arbetar man helt med skräddarsydda lösningar på individnivå då eleverna har mycket stora behov. På denna nivå mår ofta eleverna mycket dåligt och har även i de flesta fall tilläggsproblematik såsom t.ex. depressioner, ångest, ätstörningar, isolering, utbrott eller annat som gör det omöjligt att delta i ett skolupplägg som inte är specialdesignat för just den individen. I detta skede behövs ett samarbete med andra aktörer såsom t.ex. BUP, Habiliteringen, Mellanvården och Socialtjänsten.

Det här var en sammanfattning av artikeln som finns att läsa i sin helhet här.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s