The Blind Advantage- Bill Henderson

I “The Blind Advantage” berättar Bill Henderson om sina två utmaningar. Den första utmaningen var hans personliga resa när han som ung lärare fick reda på att han gradvis skulle bli blind. Han fick rådet att byta jobb men bestämde sig för att arbeta med det han brann för och blev så småningom studierektor, doktorerade, och blev rektor på Patrick O’Hearn Elementary school 1989. Här börjar den andra utmaningen som rektor och ledare i en inkluderande skola. Samma år som Bill blev rektor skulle skolan bli en inkluderande skola och börja undervisa elever som tidigare varit exkluderade och gått i särskilda skolor. Bill Henderson fortsatte som rektor och idag heter skolan Dr. William W. Henderson Elementary school. Denna skola är även en av de skolor som besöktes när några representanter från Täby reste till Boston på studiebesök med anledning av Täbys inkluderingsarbete.

I boken skriver Henderson om den stora utmaning som låg framför honom och även om misstänksamhet som fanns mot projektet i samhället, hos en del föräldrar och hos en del personal. Personal som inte ville undervisa i en inkluderande skola fick möjlighet att börja på andra skolor då Bill var tydlig med att ett inkluderande arbetssätt var skolans uppdrag. Uppdraget var inte enkelt men genom systematiskt arbete blev det möjligt och idag får skolan ta emot många besök från andra skolor som vill lära av deras framgång. Personalen och lärarna sporrande varandra och blev inspirerade av elevernas beslutsamhet och resultat. Successivt förbättrades resultaten hos alla elever och skolan blev känd som en skola med höga resultat. Ett sätt att uppnå dessa resultat var en balans mellan höga krav och lyhördhet för eleven.

Bills personliga resa karaktäriseras av ett lösningsfokuserat arbetssätt. När Bill mötte svårigheter p.g.a. att han var blind hittade han alternativa vägar för att lyckas vare sig det handlade om träning, läsning, bilkörning eller att manövrera micron hemma. Samma syn på anpassning och omställning använde Bill i sin skola. Det räcker således inte för en lärare att presentera ett sätt att inhämta kunskap på när klassens elever behöver flera olika strategier att välja på i en inlärningssituation.

Ett sätt att implementera det inkluderande synsättet på i skolan var att använda musik, konst, dans och drama. Konsten blev också ett arena där eleverna kunde mötas och lära av varandra och ett effektivt verktyg för lärande. Andra sätt att skapa en inkluderande skola var genom att använda olika tekniska hjälpmedel och att ge en del elever individanpassad hjälp såsom t.ex. att lära sig punktskrift, att arbeta med beteendestrategier eller att lära sig matte genom att laga mat. Den individuella undervisningen kunde ske utanför eller inom klassrummet, det viktiga var inte att alla var i samma rum utan att alla kände sig inkluderade, delaktiga och var en del av ett sammanhang. Undervisningen planeras enligt UDL (Universal Design for Learning) som jag tidigare skrivit lite om här på bloggen.

Andra viktiga framgångsfaktorer som berörs i boken är tydlig struktur och organisation ( på individ- grupp- och organisationsnivå), kollegialt samarbete (observationer, auskultation, planering, reflektioner, utvärdera undervisningen, samarbete med elevhälsan) , gott samarbete med eleverna och med hemmet.

En viktig sak i skolan är vad de kallar “peer tutoring” och de har ett särskilt program för det. I detta plan får eleverna tillfälle att under strukturerade former bidra med sin hjälp i klassrummen, dela ut material till lärare eller hjälpa till att servera mat på förskolan. Detta är ett sätt för alla att öva på att inte bara få hjälp utan även att hjälpa andra.

Nu kanske detta låter som en enkel framgångssaga där allt gått på räls, men boken är ganska tydlig när det gäller att även beskriva svårigheterna och vilket hårt jobb det ligger bakom att kunna vara så flexibla som de är. Bill Henderson är tydlig med detta vilket man kan se i detta citat, “Mediocrity was really not an option for us. Having so many students with disabilities and having to collaborate with so many others to help students learn and succeed required staff to be more skillfull and flexible than would have been necessary in other settings. Inclusion at the O’Hearn certainly forced staff to work harder and to collaborate more. Going blind had the same impact on me.” (s. 105/106)

Detta var en kort sammanfattning av “The Blind Advantage” och vill man läsa mer i detalj hur de arbetade och fortfarande arbetar så rekommenderar jag varmt att läsa boken. Den känns särskilt aktuell iår då inkludering är ledordet för skolornas utvecklingsarbete.

 

IMG_2726

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s